Måndag kväll kl. 20 den 26 okt. -15

Äntligen är vi uppe i luften ovan molnen på väg till ett förhoppningsvis soligt Turkiet.

Så landade vi mitt i natten i Izmir och det var mörkt. På dagen hade det regnat och åskat något riktigt förskräckligt. Så de som kommit med plan den dagen hade fått ta sig in i hotellet genomblöta.

Vi åkte vidare busstur söderut på en motorväg.

 

En motorväg som gick upp och ner och slingrade sig som en terpentin. Solen steg upp och emellan åt såg vi ut över ett blått hav.    

Inte hade jag väntat mig att denna kustväg var så bergig. Det var som att fara fram på alpvägar.

 Framme vid vårt första hotell stod solen högt på en blå himmel.. En sol som sen fanns där alla dagarna under två härliga veckor.

Dagen därpå blev det Rhodos som får börja med lite romantik i min berättelse.

Innan jag reste så hade min dotter sagt: ”Det är bra för dig att resa och kanske du kan finna en ny partner på resan.”

Jo då! Redan andra dagen i en dans på en festkväll fann jag henne. Hon hette Ayla och var vår reseledare.

En underbar kvinna och vi fann varan fast hon var väldigt många år yngre en jag. Men vi var så lika i sett, hade upplevt så mycket likheter i våra liv och skulle passat så bra ihop.

       

Hade ordet OM inte funnits så hade jag nu haft en ny partner.

Men bygga kärlek med 300 mil emellan oss är allt för svårt. Jag i Stockholm hon i Izmir där hon bor.

Så nu får jag sjunga ”Det var på Capri Rhodos vi möte var andra jag mins det än som igår, bland mimosor etc.”

 

Fortsättning följer. Klicka här!

Så nu är jag lika ensam igen! Olika falla ödets lotter och så faller min lott.

Men nu blir det dags att berätta om resan och visa bilder som i sig av alla upplevelse också är romantisk på sitt sätt. Men vad jobbigt för benen med all vandring första veckan.

I skuggan av terrordådet i Paris hann det bli söndag innan jag kom igång med denna reseberättelse,

 men bättre sent än aldrig som det heter.

Återstår bara önska er en ny härlig vecka trots rusket här hemma i Sverige!

                           

    

Skolan i Helsingborg!

Klicka här så får du det från början!

 Som sagt det var mycket av spex men det hoppar vi över nu och går tillbaka till allvaret,

Som sagt jag trivdes på skolan i Jönköping och studierna gick relativt bra.

Jag har ett speciellt minne av min tid på den skolan.

Det var när vi skulle prova på och känna hur lustgas kändes.

Jag var den sista som provade. Där satt jag i en stol och tog masken. Då vet jag inte vad det

 var som hände. Jag kunde inte ta bort den fast jag ville det, men till sist tappade jag den.

Men jag satt kvar i stolen och det var dags att gå vidare. Mina klasskamrater sa till mig, att

nu måste vi gå vidare! En stänkte vatten på mig. Kan ni tänka er hur det känns att få torrt vatten i

ansiktet?  De andragick så vidare och jag tänkte: ”Jaha då får jag väl följa med!” Så lunkade jag

efter. Detta var på förmiddagen och resten av dagen gick jag som på moln och var fortfarande

salig när jag la mig på kvällen

Men så ville min sambo också utbilda sig och som tidigare varit hemmafru.

Därför sökte jag efter några terminer till att fortsätta i Borås så hon kunde börja studera.

Hon hade två barn, flicka och en pojke som jag var som en far för. Detta som om de hade varit mina egna biologiska barn.

Tyvärr efter 17 år blev hon kär i en annan och nu har barnen som vuxna brutit kontakten med mig.

Ett par barn det har gick väldigt bra för som jag känner har varit bidragande till.

Så jag började så i Borås i stället. Men det var för nära Göteborg och den där sjukhuschefen.

Det började väldigt bra och jag fick väldigt mycket beröm ute på mina praktikplatser.

Men rätt som det var så var det som en omvänd hand. Lärare och personal började mobba mig.

Det klankades än på det en och än på det andra.

Så dog min mor och min far som efter 37 års äktenskap satt sörjande nere i Helsingborg.

Då var det dags för mig att flytta igen.

Jag tog kontakt med skolan i Helsingborg, min gamla födelsestad.

Rektorn där sa det var inte några problem att jag fortsätta utbildningen där.

Så gjorde jag och bodde så hos min far.

Det var sista terminen och den avklarade med godkända betyg och erhöll min legitimation som sjuksköterska.

Här går mina tankar till vad som står i myndigheters handlingar som är följande: 

Bengt-Anders Alfred Andersson har väldigt sjuka fantasier i att han tror han ska kunna bli

sjuksköterska.

Efter detta kommer bilder från resan!

Ha det bra mina bloggvänner! KRAM!

Sänder er en hjärtlig och varm hälsning från Tyrkiet!

Har inte infört några bilder ännu. Får bli i Sverige!

Hoppas allt väl och ni är friska och mår bra!

 

Har varit bortbjuden hela helgen!

Hann inte med sista avsnittet av sjuksköt. Utb.

Får bli när jag är åter i Sverige om ett par veckor.

Nu flyger jag till värmen!

Tusen kramar! Ha det riktigt bra tills vi hörs igen!.

Min önskan!  Att ni är lyckliga och har det bra!

                              

 Kanske blodtrycket stiger lite nu.

Oj vilka minnen från detta boende. Så här lite om upptågen innan jag i sista avsnittet går

över till något mer allvarligt.

Jag fick genom att ha smickrat mig in hos lägenhetsföreståndaren fått låna huvudnyckel .

Proppar plockades bort så korridoren blev mörklagd. Raktvål blev påsatt på dörrhandtagen.

Så kom kompisarna hem från skolan som jag hade skolkat från.

Händerna insmorda av raktvål öppnas dörren. Rummet tänds. Synen blir då ett spindenät.

Detta vävt över hela rummet och gjort av toalettpapper.

 

På skolan fanns många hålgörare för att kunna sätta in ark i en pärm.

De var i regel fulla av små rundapappersavfall. Som den ordentliga elev jag var,  tog på mig 

 att tömma dessa hålgörare.

Så en regnig dag när var det tidigt på morgonen dags att promenera till skolan som låg en bra

bit bort.

Paraplyer fälldes upp. Vist föll regnet på dessa paraplyer, men mest kom regnet inne ifrån dem

 med en mängd nedfallande små, små vita flingor! 

 

En dag och då jag är väldigt vänlig och generös bjöd jag mina korridorkompisar och flickorna 

som bodde på våningen under på kaffe och tårta.

I vårt  kök stod då en stor härlig  gräddtårta.  Alla tog var sin smakbit  med god aptit. 

 

Det blev nog världsrekord och borde komma in i Gingers rekordbok av trängsel på toalettbesök.

Tyvärr var jag väl en dålig konditor och hade väl inte begripit det där med ingredienser riktigt.

Fyllningen var väl inte den allra bästa och det där vita viste jag inget annat att ta till än raklödder.

Men jag är dock inte så grym som det här låter för de hade uträttat sina behov på toa och kom

tillbaka till köket så stod där en riktig läcker frukttårta och en massa annat gott!

Nej nu får vara slut med roligheter för denna gång och fortsättning följer. Klicka här!

Skogsnuvan ställde en fråga i förra avsnittet. Se svaret! Alltså inte bara skoj!

Ska se om jag hinner med sista avsnittet innan jag på måndag reser till värmen.

Får hoppas ni nu får en underbart veckoslut så ses vi kanske här på söndag.